Juldagen

Vaknade igår och insåg att nu börjar det. Mitt försök tillbaka till löpningen... Gjorde ett försök i början av december, men fick avbryta pga penicillin. Igår var det i alla fall dags igen. Julaftonsmorgon! En perfekt dag för en lätt morgonjogg på knappt fyra km. Kändes okej, men det är obehagligt hur snabbt det går att tappa känsla för rytm och teknik. Men nu kör vi på!

Dagen bestod annars av fint julfirande med familjen. Karl-Bertil var med också! Det var magiskt att se hur Harry myste med oss till Kalle på TV, i alla fall halva programmet. Han blev jätteglad över sina julklappar. Den bästa var nog den lilla dammsugaren från mamma. Ett underbart ljud när den var igång... :-) Idag har han lekt med de två nya djur han fått till sin samling från Schleich, en ko och en gris.


Johan är just nu ute och kollar om hans löparknä håller, och jag bloggar lite. Julmusik på. Lugnt! Inga planer! Känns toppen. Harry sover middag!

/Linda


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu är det jul igen!

Ja då är det jul igen! För mig innebär julen kvalitetstid med familjen, men också med en del nära vänner. Igår var vi till exempel på traditionsenlig julfest hos Ulf. Jag packade ner Harry och resesängen och åkte dit! Mysig kväll då vi åt massor av god mat, klädde julgran och pratade om stort och smått. Naturligtvis spelades det också julmusik på hederliga LP-skivor. Då vet man att det är jul! Idag åkte vi hem med Ulfs nybakade vörtbröd i väskan. Mums!


Men december och julen innebär ju också ensamhet och fattigdom för många. Jag känner mig lyckligt lottad som har en familj att vara med och en ekonomi som räcker till både julklappar och mat. På tal om julklappar. Jag är lite kluven till det. Jag älskar att köpa julklappar, och att sitta och slå in paket med julmusik i bakgrunden är magiskt.


Men det känns också oerhört viktigt att lära Harry att julen inte bara innebär att få och få och få. När Harry blir lite äldre ska han få följa med och lämna julklappar i Gothia Towers där Räddningsmissionen har insamling. Förra året samlade de in 8000 julklappar till barn och unga. Man kan ju visa sina barn på olika sätt vad julen innebär. Det viktiga är ju att de på sikt inser att alla har det olika. Sen vill jag ju naturligtvis att Harry ska tycka att julen är magisk, fundera på när tomten kommer och vara supernyfiken på sina julklappar! Jag tror man kan ha både och!


Efter jul är det ju nytt år och det brukar ju innebära en massa nyårslöften om allt möjligt. Folk ska träna mer, äta mindre, sluta röka, dricka mindre, bli bättre på att spara pengar och så vidare... Jag har aldrig haft något sånt nyårslöfte, men i år kanske det är dags att komma på något. Träning lär det ju bli i alla fall. Söndag 12 januari börjar jag en crawlkurs i Kungsbacka. Målet med den är att överleva Öloppet! Tänk vad coolt egentligen! Jag och Johan ska båda köra Öloppet! Inte tillsammans dock, men ändå. Det sega nu är att jag är sjukt otränad löpmässigt. Jag minns inte när jag senast haft så mycket problem med träningen. Jag har varit skadad, blivit bra, ramlat och skadat mig igen...och så vidare... Jag har ändå sprungit en del lopp, men det är ju mindre lyckat när man är otränad. Jag har fortfarande ont i höften sedan jag sprang Prinsens minne på 21 km. Klumpigt! Jag gjorde comeback i spåret för några veckor sedan, men sedan var det dags för tokstark penicillin i tio dagar. Nu gör jag årets sista försök med start imorgon. Jag hatar att känna mig seg, långsam och otränad så det lär ta ett tag innan löpningen känns roligt igen. Håll tummarna! -

/Linda

Posted using BlogPress from my iPhone

December

Ja vad händer egentligen?! Tredje advent och det är nästan helt tyst i huset. Johan sover inför ett nattpass, Harry sover tungt och hundarna snarkar(mest Kingston). Det känns skönt att bara göra ingenting. Senaste tiden har varit stressig. Vi blev strömlösa i fyra dygn, fick resa runt till fina vänner och familj. Plötsligt blev jag helt ur fas med jobbet. Min plan är att jobba stenhårt kommande vecka så att julledigheten känns lugn och skön. Hela januari består av att slutföra utredningar och plugg, så jag ska verkligen njuta av ledigheten. Okej jag måste plugga lite, men det är helt okej...


Förutom strömlöst, penicillinkur som inte hjälper och minimalt med träning så har denna vecka ändå innehållit mycket bra. Vi har hunnit med den årliga Nobelmiddagen hos Hisings. I år vad Da Silvas inbjudna, vilket var mycket trevligt. Helt sjukt vad stora våra barn blivit. Och bestämda:-)! Underbart!


Igår var vi hos grannarna på lyxigt julbord med köttbullar gjorda på rådjursfärs och det gavs även tillfälle för att smaka vildsvin. Deras hus är som gjort för julfirande, så det kändes stämningsfullt bara man klev in genom dörren.


Nu ska jag göra mig en kopp glöggte och planera lite inför nästa vecka. Jag och Harry hjälptes åt att städa undan leksaker idag så det är fixat och fint. Mysigare så!
/Linda

Posted using BlogPress from my iPhone

Julkänsla!

Idag har Harry varit ute på äventyr med Knyttet. Tydligen hade någon stulit tomtens grötslev så de fick ge sig ut på jakt! Spännande! Jag är så oerhört nöjd med Knyttet. De som jobbar där är kreativa och verkar ha så roligt med barnen. Vi kan följa barnen i en blogg som uppdateras i princip varje dag. Kul att få kika lite på vad som sker under dagarna. Nu har Harrys grupp jobbat med ett bondgårdstema där de just slutat arbeta med hästen, och börjat lära sig om grisen. Spännande!

Själv längtar jag lite efter julledighet. Jag och min kollega Mikael har dock pyntat upp vårt kontor med ljusslingor, adventsljusstakar, ljus, julstjärnor, kalendrar och annat smått och gott. Naturligtvis spelar vi julmusik varje morgon!

Vi har haft adventsfika hemma också för familjen. Även om vi bor stort så är ju inte köket så smart när man är många, men det fungerade faktiskt riktigt bra. Kanske får bli en tradition?! Vi fixade med massa saker innan för att få lite stämning. Krans på dörren, granris nedanför altanen, små hyacintgrupper, tomtar, glögg och mycket annat! Det gäller ju att anstränga sig lite när man har gäster, speciellt vid jul kanske.

Nu ska jag och Harry ta lekpaus och titta på Micke och Molle, hålla handen och mysa med filt. Så lugnt och skönt!

/Linda




- Posted using BlogPress from my iPhone

Så nöjd!

Måndagkväll och jag sitter i vår nya soffa i vardagsrummet och inser att jag är sjukt nöjd över hur vi har det. Det är mysigt, personligt och väldigt mycket mig och Johan. Det är också häftigt att titta på Harrys backar med leksaker som ju ingår i inredningen nu för tiden. Om man tittar runt så ser man att det bor en familj här, en hundpuff i ena hörnet avslöjar att det även finns fyrbenta vänner i familjen. När jag kom hem idag hade Harry och Johan varit ute i skogen och hämtat granris som de byggt en jättefin krans av och hängt på dörren. Svårt att beskriva känslan, men jag blir glad av att vi har det så bra! Ni som känner mig väl vet att jag inte är speciellt förtjust i att ha det rörigt, samma gäller för Johan. Men varför är det så viktigt med att det är ordning hemma?! Vissa verkar ju tänka att rörigt kan det vara, men om man får gäster då städar och fixar man. Jag vill absolut att vänner och familj som kommer hem till oss ska känna sig välkomna hos oss och inte behöva sitta och glo på massa stök, men framför allt handlar det om mig själv... Jag vill känna ett lugn när jag kommer hem. Jag ska kunna sätta mig och läsa, plugga, titta på TV utan att bli distraherad av massa skit! Jag tycker inte heller att det är jobbigt att plocka undan. Det är klart att om vi lät det bli kaos hela tiden och sen fick röja i timmar för att få det fint, då hade jag blivit tokig. Om man dock aldrig låter det bli kaos så är det inget problem. Det går blixtfort! För Harrys skull vill jag också att det är städat. Hans saker får plats i hans backar och när han lekt klart för kvällen så plockar vi undan. Jag förstår att vissa tycker oordning är helt naturligt, men jag hade blivit stressad av att komma ner på morgonen till ett rörigt kök eller leksaker överallt. Så just nu när jag sitter här så är jag så nöjd att jag och Johan har samma tanke kring hur vi vill ha det. Vi vill inte bo i en inredningskatalog, utan i ett städat hem där man ser att det bor både barn och hundar(men helst inga hundhår. Ha! Ha!)

Till något helt annat...träning! Jag har inte varit såhär otränad på mycket länge. Egentligen har jag inte kunnat träna riktigt bra sedan i början av juli. Jag har varit skadad, börjat träna, ramlat och skadat mig igen, börjat träna ännu en gång för att sedan bli sjuk. Just nu mår jag bra, men hostar om jag rör mig för snabbt eller pratar för länge. Segt! Jag inser att jag kommer att få börja mer eller mindre från början, men det är bara att bita ihop. Inför nästa år är jag anmäld till BUM 24 maj. Ett lopp på hela 45 km! Den största utmaningen blir nog ändå Öloppet 2 augusti. Är fortfarande inte igång med crawl, men snart så... Hoppas dessa utmaningar gör att jag kan motivera mig till den tråkiga träning som krävs för att hitta tillbaka till en hyfsad form. Jag hoppas bli inspirerad av mig teamkamrat Kristina Schulltz som tränar för fullt. Följ oss gärna på www. crosstranad.blogspot.com

 

/Linda

Skickat via Blogsy

Festligt värre!

Söndag igen, men en lite annorlunda söndag. Denna vecka har jag varit sjuk tre dagar och föräldraledig två. Känns som det var hundra år sedan jag var på jobbet. Skulle ägnat kvällen åt att plugga, men bestämt mig för att strunta i det. Det får bli en pluggkväll imorgon istället och idag blir det bara lugnt och stilla.

Igår hade vi föräldra- och personalfest på Knyttet. Vi tillhör festgruppen så vi hade fixat mat via Mr Axell och Ica Maxi i Kungsbacka. Grymt gott! Vi var inte på Knyttet utan i en privat festlokal i Hällesåker. Ett föräldrapar som verkligen har en grym lokal precis bredvid sitt vanliga hus. Vi pyntade och piffade en stund innan och inväntade sedan alla festdeltagare. Hela 53 stycken stod på listan! Hattfest var temat och inte en enda hade fuskat.


Det var verkligen en jättebra kväll. Harry var trygg hemma med sin farmor och farfar så vi kunde fokusera på att bara ha kul! Jag är verkligen så glad att Harry går på Knyttet. Grym personal och trevliga föräldrar. Jättemånga är inflyttade från Göteborg och i samma sits som oss, alltså inga naturliga band till Hällesåker. Det bor barn överallt nära i Harrys ålder, men det hade vi ju missat mycket av om Harry gått inne i Lindome. Men tillbaka till festen... Efter all den goda maten bjöds det på morotskaka och hattquiz. Märkligt nog vann inte vårt bord!!!


Sen blev det verkligen fullt ös. Dans, dans och mer dans. Discokulor, såpbubblor(!!), rök(!!), blinkade ljus överallt och en enorm discofeeling! Så otroligt kul! Var dock glad över att det var Johan som var med och städade idag:-), fast det gick rätt fort!


Dan agerade taxi så vi slapp ta på reflexväst och bege oss till fots hemåt. Vilken lyckad kväll! Det är kul när folk anstränger sig och verkligen bjuder till.

Nu är jag ensam hemma med Harry och Kingston. Laddar lite inför imorgon då både jobb och träning förhoppningsvis drar igång igen. Nu ska kroppen hålla med hjälp av mer styrketräning.

/ Linda

- Posted using BlogPress from my iPhone

Digitala skollyftet!

Det ska bli, och är, superkul att delta i det digitala skollyftet. Om du inte är med redan, och är lärare, så anmäl dig på www.skollyftet.com Jag har anmält mig för att få tips och idéer på hur man göra undervisningen mer modern och får den att kännas mer som år 2013. Jag är gymnasielärare i svenska och engelska, men lägger stor del av min tid på pedagogiska utredningar. Jag tycker att jag har det ultimata jobbet där jag får både undervisa och utreda. Det finns alltid saker att förbättra, men det finns stora möjligheter till utveckling på min arbetsplats. Det luriga när det gäller min arbetsplats är att det är ett statligt ungdomshem med allt vad det innebär avseende sekretess, begränsad tillgång till Internet och så vidare. Mycket har hänt de senaste åren, men vi har en lång väg kvar. Förra veckan var vi på fortbildning i Varberg och jag lyssnade då bland annat på Linnea och hennes "flippade klassrum"! Mycket spännande! Hon har en riktigt bra hemsida på www.linneapedagog.se där man verkligen kan bli inspirerad.

Mitt stora mål med #digiskol är att se hur jag kan arbeta och utveckla mig själv som pedagog inom språk! Och framförallt om digitala hjälpmedel kan kan vara ett sätt att hjälpa mina ofta skoloerfarna elever att hitta läslust. Jag har sett på olika bloggar nu att det är en hel del språklärare som har samma fundering. Förhoppningsvis kan man få idéer och inspiration av varandra. Jag brukar försöka delta i #skolchatt på torsdagar kl 20, på Twitter, och hittat massa intressanta personer att följa där. Nu blir det ännu fler sätt att mötas och diskuteras utan att nödvändigtvis träffas IRL. :-)

/Linda

Skickat via Blogsy