God Jul

Ligger i vår lilla friggebod i Skummeslöv och funderar. Det har varit en riktigt bra jul hittills. Lugn och ro, blandat med fullt ös med familjen. Jag har varit ledig sedan 19 december och det har varit underbart skönt. Jag och bästa mannen har hunnit med två dagar på spa också, inklusive dopp i havet! Knappt sex grader! Livskvalitet helt enkelt! Jag har inte tänkt på varken jobb eller studier. Jag har mest läst, lekt med Harry, hängt med familjen, tränat och fikat! Man måste fika lite när det är jul! 

Nu tänker jag dock att jag måste börja fundera kring lite nya planer inför nästa år. Var ska vi resa?! Vilka lopp ska jag delta i? Vilka böcker ska läsas? Det finns massor av tankar. Återkommer kring detta.../Linda

God jul och oväntad glädje!

Idag hade vi julavslutning på mitt jobb. När man arbetar på ett ungdomshem är det verkligen inget att ta för givet att de elever man möter har en positiv bild av julen. Vissa har det, men många förknippar det med annat än glädje. Många saknar sina familjer och det är helt enkelt så att det är mycket känslor i gungning när det blir jul. Allt detta gör att det blir extra viktigt med ett fint och värdigt avslut på terminen. Av någon mystisk anledning så kan i princip alla mina kollegor sjunga, spela och hantera all slags musik! Jag hör inte till denna skara. Jag kan hålla en ton hyfsat och klinka lite på ett piano om ingen hör, men är i övrigt relativt musikaliskt obegåvad. Tack vare toppenkollegor, både lärare och all annan personal, så blev julfirandet riktigt fint och stämningsfullt. Det faktum att ett elevband framförde White Christmas gjorde det ju inte mindre stämningsfullt direkt. Fantastiskt! Tack till alla som deltog i firandet!

/Linda

Inga lektioner idag!

Idag har mina tankar cirkulerat kring matematik, vilket inte hör till vanligheterna. Det beror naturligtvis vis på att jag var på en föreläsning igår där jag lyssnade på Åse Hansson. Temat var "Matematisk kompetens och bildning". I dagsläget gör jag utredningar där jag även tittar på matematik, trots att jag är språklärare i grunden. Jag har genom åren försökt fortbilda mig i matematik och missar aldrig ett tillfälle att gå på föreläsningar kring matematik vid till exempel konferenser. Jätteintressant, men svårt! Igår var det fantastiskt att lyssna på en matematiker som pratade om att man måste lära eleverna att förstå matematik, inte bara rabbla formler och olika regler inom ämnet. Svårigheten är ju att vår svenska skola är väldigt målstyrd, och även om man vill kunna fokusera på olika förmågor hos eleven inom ämnet så handlar det nästan alltid om poäng och betygsmål i slutändan. De som arbetar med yngre barn verkar vara bättre på att diskutera matematik med eleverna och lyfta fler nivåer av ämnet. Det är i alla min uppfattning när jag lyssnar på dem som läser specialpedagogprogrammet med mig. Det är inte samma hets mot målen...

Jag har också vilat huvudet idag genom att bara njuta av en kväll på sonens förskola där det var dags för glöggmys och fackeltåg till tomten. Man behöver alla delar i livet. Avslappnat mys blandat med tankar kring matematik och didaktik. Det jag saknar idag är träningen. Fungerar som bäst när jag kan röra mig ordentligt varje dag. Nu sätter dock halsont ett ofrivilligt stopp för just det.

Imorgon är det fredag!
/Linda

Högläsning!

Idag lyssnade jag på en föreläsning av Monica Reichenberg. Temat var läsning, läskunnighet och att möta text. I dagens samhälle krävs det att man är en relativt skicklig läsare. Föreläsningen höll sig på en basnivå så det var inte mycket som var nytt. Det var dock intressant att fundera kring varför det är så få som läser för sina barn jämfört med för trettio år sedan. Enligt undersökningar som Reichenberg berättade var det 1984 cirka 80 % som läste 30 minuter för sina barn varje dag. 2003 var det cirka 74% som läste 15 minuter om dagen. De senaste siffrorna från 2012 visar på att enbart 35% läser för sina barn, oklart hur länge men någonstans mellan 15-30 minuter. Andra typer av undersökningar visar dock att föräldrar tillbringar lika mycket tid med sina barn som de gjorde för tjugo år sedan, men uppenbarligen väljer man att göra något annat tillsammans. Oerhört intressant tycker jag. Vi läser varje dag för Harry, det blir nog minst 15 minuter. Det har aldrig varit någon diskussion kring att inte göra det, och än så länge så verkar det som att han tycker att det är väldigt roligt. Både jag och Johan läser mycket och Harry är van vid att se oss läsa, kanske är det en av anledningarna till att det fungerar så bra? Varför väljer man att inte läsa? Vill inte barnen? Hatar man högläsning själv? Är iPad ett alternativ till att läsa för en del? Tidsbrist? Man har inte lust? Vore spännande att veta om det är ett medvetet val för de flesta som inte läser, eller om det helt enkelt bara blivit så. Fortsättning följer! 

/Linda 

P.S Bilden är från Bokmässan. Kändes passande! D.S.

Har lust att skriva igen...

Jag ska göra ett försök att skriva igen. Kanske skifta innehåll något, men fortsätta skriva främst för mig egen skull. Jag märker att det är inspirerande att studera och att jag inte får utlopp för alla tankar gällande detta bara genom att prata om det. Dessutom orkar inte alla lyssna som inte är i det stadiet där jag är just nu. Snart är första terminen av specialpedagogiska programmet förbi. Att jobba och plugga samtidigt är naturligtvis kämpigt, men det har gått oerhört bra trots allt. Jag har verkligen fokuserat på rätt saker. Ska jag enbart skriva om skola, pedagogik, specialpedagogik, styrdokument och liknande. Nix! Det kommer bli lite träning, lite familj och en hel massa böcker och boktips! Det är det som är livet och då är det detta som är intressant, i alla fall för mig! Nu kör vi!

/Linda

Tacksam!

Idag känns som en riktigt bra dag. Lite extra bra! Varför? Jag har bara en sådan härlig känsla av att jag har det bra. Jag tillbringade dagen med fina kollegor. Jag har ett jobb som kan vara oerhört slitsamt, men också väldigt roligt och intressant.

Jag hämtade sedan min fina son på en förskola som är helt fantastisk. Man känner sig alltid välkommen. Idag stannade jag en halvtimma och lekte lite innan vi fick lift hem med grannarna. Jag har alltså inte bara vänner och familj, utan även fina grannar som alltid ställer upp.

Väl hemma möts jag av en glad boxer och en gullig lapp av bästa mannen. Kaminen har brunnit under eftermiddagen så när jag och Harry kommer hem så är det varmt och mysigt.

Dags att äta och då har jag med mig riktigt god mat från jobbet, vilket gör att det går snabbt och lätt att duka fram till middag. Tänder ljus och konverserar med Harry kring dagen som varit. Efter maten går vi upp på Harrys rum och målar och läser bok. Vi hinner också med en musikshow med hjälp av hans keyboard.

Nu sitter Harry och tittar på Fåret Shaun. Han har valt riskakor med smör som fredagsmys. Jag bloggar och tittar på VM i storslalom. Allt känns riktigt bra! Provocerande bra kanske!
/Linda





- Posted using BlogPress from my iPhone

Det går bra nu!

Underbara söndag!

Denna veckan har verkligen varit riktigt bra! Speciellt nöjd är jag över min träning. Det har varit lite segt att komma igång efter Sandsjöbacka Trail, men nu börjar jag hitta tillbaka. Jag tar det lite lugnt med löpningen på grund av knät, men det finns ju så mycket annat. Det har blivit två pass simning bland annat. Känns grymt bra! Av olika anledningar så har jag funderat en del på just simningen idag. Tänk att det bara var ett år sedan som jag påbörjade min "satsning" på att kunna svara ja på frågan: "Är du en duktig simmare?". Än så länge kan jag verkligen inte svara ja, men jag kan inte heller svara nej. Jag är inte helt kass längre:-), utan det går sakta framåt.

Tänk att jag skulle bli en sådan som tar på mig badmössa och simglasögon?! Jag börjar till och med tycka att det ser helt normalt ut! Ha! Ha! Naturligtvis har jag baddräkt som matchar badmössorna. Just det...badmössor. I plural! Jag har flera stycken nu. Vilken jag har beror på humör och vilken färg jag har på baddräkten. Om någon undrar så kan jag ju också berätta att jag har en galet rosa simträningsväska från TYR. I den väskan har jag mina swimrunprylar bland annat. För nu är jag en sådan som helt ogenerat pratar om storlek på dolme och huruvida den sitter bra eller inte... Låter det sjukt?! För mig låter det nu helt normalt. Lite som att prata om vädret. En dolme är ju som bekant( för vissa i alla fall) en slags flytkudde som man har som hjälp för att ge benen avlastning. I början kunde jag inte simma speciellt långt utan dolme. Benen sjönk ner och jag kom knappt framåt, men nu litar jag på mig själv mer och mer. Jag kommer dock använda både dolme och paddlar när swimrunsäsongen börjar.

Att gå upp strax efter klockan fem varje fredag är också något jag gör helt frivilligt varje fredag för att utveckla min simning. Jag har till och med betalt för det:-)! Strax innan kl 07.15 står jag redo vid bassängkanten på Åbybadet för att coachas av grymma instruktören Ewa Lönnqvist som ingår i Simcoachens crew. Jättekul kurs, med riktigt trevliga deltagare som stöttar och peppar. Ja jag är verkligen glad att jag åkte med och tittade på Öloppet i augusti 2013 för annars hade jag aldrig kommit på att jag skulle börja simma.

Bästa mannen Johan peppar ju också och vi planerar så gott det går för att vi ska hinna göra sådant som vi vill göra. Träningen är ofta prioriterad väldigt högt. Varför kan man undra? Jo dels för att det är oerhört kul, men också för att den ger en massa energi till att göra allt annat som är roligt. Ett bra exempel är nu i fredags då jag var så trött att jag kände att jag kunde gå och lägga mig med Harry klockan sju. Men efter ett pass på trainern var jag full av energi och kunde nyttja fredagkvällen till sånt jag tycker är givande. Det gäller att komma ihåg detta när man bara vill slänga sig i soffan och göra ingenting. Att ligga i soffan och softa är ju också grymt ibland, men gärna efter ett träningspass då man är nyduschad och pigg.

Med detta sagt så ska jag sätta mig och planera för nästa vecka som jag hoppas blir minst lika bra. Nu ska jag försöka komma igång med lite löpning igen och inte slarva med övningar för mitt knä. Återkommer när jag har något mer att säga! :-)

/Linda

 

 

Skickat via Blogsy