tisdag 18 december 2012

Räknar ner...

Så nu är det snart slut. En märklig känsla. Jag har varit hemma sedan september 2011. Sen 23 januari 2012 har jag haft sällskap av Harry! Min Harry! Min bästa lilla groda. I början sa han inte mycket, och gjorde inte så mycket heller. Han var fantastisk ändå! Nu ser våra dagar lite annorlunda ut... Idag har vi till exempel lagat mat. Eller jag har lagat mat, och Harry har plockat ut lite olika ingredienser ur kökslådorna som han tyckte passade...

För några månader sedan stoppade man in honom i en overall när han skulle ut, och sen rullade man iväg honom. Nu vill han ha skor på sig, och om man håller honom i en hand så kan han gå bredvid. Han älskar när man läser för honom, eller när han får sitta i mitt eller Johans knä och titta på Bamse i iPhonen. Minns när han nöjde sig med sitt babygym, och när hans mobil ovanför skötbordet var det roligaste.

Förr låg han i sin bedside crib som fam Hising lånat ut, och nu har han ett eget rum och stor spjälsäng. Han kan bli riktigt arg och han kan skratta så han nästan kiknar. Han förstår fler och fler ord. Om man ber snällt om att få nappen så kan man få det. Ibland... Alldeles nyss var det hur stort som helst att man fick ögonkontakt...

Nu är det i alla fall Johans tur att få tillbringa dagarna med Harry. Jag vet att de kommer att busa mycket, och att Harry kommer att få sitta i sin pappas knä vid datorn ibland och titta på kort. De kommer att promenera mycket, mest Johan... Harry kommer följa med i vandringsryggsäcken. Mycket kaffe blir det nog också! Hoppas dock att Harry väntar lite med att börja. Kanske kommer Harry bli en liten pappagris, och kanske kommer han att börja bossa runt hundarna. Det kommer att bli babyrytmik och häng med de lediga papporna i föräldragruppen. Anar att joggingvagnen kommer att användas flitigt också. Den har jag och Harry också tyckt om.

Plötsligt kommer det vara augusti och dags för förskola. Kan inte ens tänka på hur mycket saker Harry kommer kunde göra då. Men där är vi inte nu! Först har Johan en jätterolig tid framför sig och jag får återgå till att bli någon som arbetar igen. Det kommer bli en spännande tid!

Tack Harry för snart 11 spännande månader. Nu är det din pappas tur. Kör inte slut på honom totalt! Eller förresten, gör det!

/Linda











1 kommentar:

  1. Det tråkiga, men samtidigt roliga är att efter 1 vecka på jobbet så kommer du inte uppleva det som om du vart borta alls. Inte mera än på så vis att du fått mycket, mycket mer erfarenhet och lärdomar.

    Harry har det bra som har två så älskvärda föräldrar, så borde alla barn få ha det!

    SvaraRadera