Nu är det jul igen!

Ja då är det jul igen! För mig innebär julen kvalitetstid med familjen, men också med en del nära vänner. Igår var vi till exempel på traditionsenlig julfest hos Ulf. Jag packade ner Harry och resesängen och åkte dit! Mysig kväll då vi åt massor av god mat, klädde julgran och pratade om stort och smått. Naturligtvis spelades det också julmusik på hederliga LP-skivor. Då vet man att det är jul! Idag åkte vi hem med Ulfs nybakade vörtbröd i väskan. Mums!


Men december och julen innebär ju också ensamhet och fattigdom för många. Jag känner mig lyckligt lottad som har en familj att vara med och en ekonomi som räcker till både julklappar och mat. På tal om julklappar. Jag är lite kluven till det. Jag älskar att köpa julklappar, och att sitta och slå in paket med julmusik i bakgrunden är magiskt.


Men det känns också oerhört viktigt att lära Harry att julen inte bara innebär att få och få och få. När Harry blir lite äldre ska han få följa med och lämna julklappar i Gothia Towers där Räddningsmissionen har insamling. Förra året samlade de in 8000 julklappar till barn och unga. Man kan ju visa sina barn på olika sätt vad julen innebär. Det viktiga är ju att de på sikt inser att alla har det olika. Sen vill jag ju naturligtvis att Harry ska tycka att julen är magisk, fundera på när tomten kommer och vara supernyfiken på sina julklappar! Jag tror man kan ha både och!


Efter jul är det ju nytt år och det brukar ju innebära en massa nyårslöften om allt möjligt. Folk ska träna mer, äta mindre, sluta röka, dricka mindre, bli bättre på att spara pengar och så vidare... Jag har aldrig haft något sånt nyårslöfte, men i år kanske det är dags att komma på något. Träning lär det ju bli i alla fall. Söndag 12 januari börjar jag en crawlkurs i Kungsbacka. Målet med den är att överleva Öloppet! Tänk vad coolt egentligen! Jag och Johan ska båda köra Öloppet! Inte tillsammans dock, men ändå. Det sega nu är att jag är sjukt otränad löpmässigt. Jag minns inte när jag senast haft så mycket problem med träningen. Jag har varit skadad, blivit bra, ramlat och skadat mig igen...och så vidare... Jag har ändå sprungit en del lopp, men det är ju mindre lyckat när man är otränad. Jag har fortfarande ont i höften sedan jag sprang Prinsens minne på 21 km. Klumpigt! Jag gjorde comeback i spåret för några veckor sedan, men sedan var det dags för tokstark penicillin i tio dagar. Nu gör jag årets sista försök med start imorgon. Jag hatar att känna mig seg, långsam och otränad så det lär ta ett tag innan löpningen känns roligt igen. Håll tummarna! -

/Linda

Posted using BlogPress from my iPhone