torsdag 17 maj 2012

Plötsligt fick jag en hund till...

Idag har jag och lille H haft en mycket spännande morgon. Eftersom ryggen kändes bättre så bestämde jag mig för en promenad. Att vara med i Blodomloppet känns åter igen långt borta, men man måste ju börja nånstans. Nog om det, vi tog en promenad i alla fall. Mötte några bilar och en och annan fågel, men inget utöver det vanliga...till en början i alla fall... När vi i långsamt takt närmar oss den gård som diplomatiskt sagt är lite stökig på vår väg så hoppas deras hund ut, modell större (mamma- du hade dött på fläcken!). Jag har aldrig hälsat på den, men vet att den heter Sessan och är en blandning av typ allt(rottis, irländsk varghund etc). Den brukar skälla när vi går förbi, men har hittills hållt sig på tomten. But not today! Den börjar skälla, ragga och hoppa. Jag funderar på att bara gå förbi, men blev osäker på om den bara vaktar eller om den är lite rädd också. Rädd och arg är aldrig någon bra kombo. Försöker ropa på hon som bor där, men inget svar. Plötsligt börjar hunden stryka runt mig och vagnen, fortfarande med ragg. Nu är det väl tur att jag inte är rädd för hundar så jag tar mig tid att titta på hunden för att läsa av vad den egentligen försäker "säga", samtidigt som jag ringer Johan och ber honom ringa in till de som bor där så de kan komma ut och hämta Sessan. Nu bestämmer sig hunden för att vi är snälla, kanske känner den igen lukten:-), men börjar då hoppa på både mig och vagnen. Inte bra! Blir förbannad, och nersmutsad, och får trycka bort hunden med benet. Till slut bestämmer jag mig för att gå hem igen och får då med mig världens gladaste hund som tror att det är dags för promenad. Fick stanna några grannar som kom i bil så de inte körde över hunden, men annars gick det bra att promenera hem. Väl hemma bestämde jag mig för att stänga in Sessan i hundgården och ge henne liten vatten eftersom jag antog att hennes matte var på jobbet. Johan fick dock tag på matte som satte sig i bilen och kom upp och hämtade hunden direkt. Grannen skämdes nog en del och jag förklarade att det är helt oacceptabelt att de har hunden lös i trädgården när de vet att den hoppar över muren lätt som en plätt. Om jag haft Kingston eller Stina med mig så kunde det blivit ett obehagligt hundslagsmål och det vill man ju inte vara med om. Nog med drama för idag känner jag!


Resten av dagen har jag spenderat i "studion" och säkerhetskopierat alla bilder vi tagit på Harry. Jag fick en liten och snygg extern hårddisk av Johan i födelsedagspresent så det var perfekt. Jag har också hunnit dricka te på altanen, träna, kolla runt på lite bloggar( ska göra en länklista med dem jag följer),läsa The New York Times och gosa med Harry. Lille H har också lekt nästan två timmar i sitt babygym! Rekord! Till slut hade han lekt så mycket att han somnade. Ha! Ha! Nu sitter han i mitt knä och försöker hjälpa till och skriva...

/Linda

2 kommentarer:

  1. Naaaw, så duktigt av honom! Lilla underverket! Saga vill fortfarande "hjälpa till" med skrivandet och det går ju sådär...
    Tur att det löste sig så bra med Sessan.
    Ciao!

    SvaraRadera
  2. Vilken skräckhistoria! Jag undrar vad jag hade gjort!! Inte hade jag haft mod att läsa av hunden!Jag hade nog vänt och gått tillbaka och väntat på att bli biten bakifrån! Det blev ju en riktig novell du fick ihop! Mamma

    SvaraRadera