Running Lights i Alingsås!

Igår var det alltså dags för årets tredje tävlingslopp för min del. Har sprungit Laholmsloppet 12 km, Hamnloppet 10 km och så igår Running lights 10,2 km (eller eventuellt lite längre...). Jag och min storebror Claes hade bestämt att vi skulle springa tillsammans. Jag springer ju tre till fyra gånger i veckan, men kände att det kanske blivit lite väl korta distanser det senaste. Claes hade laddat genom att inte springa ute alls...nästan... Några pass på löpband, en väldig massa sallad och ett relativt sunt leverne var hans melodi:-)!

Matmässigt laddade jag med en grym pasta Carbonara från Pluras kokbok dagen innan. Innan loppet fick jag toppengod mat som Karin lagat, och lite pannacotta som efterrätt. Glada och mätta gav vi oss iväg mot downtown i Alingsås där starten skulle gå kl 19. Jag sprang loppet 2010, vilket var första året som loppet genomfördes. Nu var det betydligt mer löpare, fler klasser och en annan bansträckning.

Fick lite panik först när min Garmin inte ville hitta några satelliter, och såg framför mig ett lopp där jag skulle få springa på känsla... Strax innan start skärpte dock klockan till sig och allt kändes toppen. Målet var att springa 10,2 km under en timma. Claes mumlade lite om att han skulle hänga på så länge han orkade, men jag visste att han aldrig skulle släppa en meter...

Starten gick, vilket kändes bra eftersom det var svårt att hålla sig varm i regn och kyla. Det var lite trångt i början så vi fick nöja oss med första kilometern på drygt sex minuter. Sen blev det bättre och då kunde vi hålla det tempo vi bestämt. När vi sprungit fem kilometer började jag fundera lite på tiden och sträckan. Min Garmin visade en annan distans än vad det stod på skyltarna...hmm... Claes drog upp tempot lite och vi sprang faktiskt förbi en hel del. Många drar ju gärna på i början, men vi höll ett ganska stabilt tempo där vi istället ökade mot slutet.

Det var en hel del publik, trots vädret. Bäst var absolut Putte, Sofia och Sixten. Sixten vinkade och hejade och då blev man glad och pigg. Sofia tog kort, men vi var så snabba att vi knappt fastnade(se nedan). Runt åtta kilometer sa Claes att han började bli trött i benen, och sen ökade han lite till... Han ökade också i alla uppförsbackar... När min Garmin talade om att vi sprungit milen på drygt 56 minuter blev jag mycket nöjd, men insåg att nåt inte stämde för det var absolut längre än 200 meter till mål. Väl i mål på 59 min och 6 sekunder visade min klocka att vi sprungit 10,5 km. Efter att ha läst tävlingsrapporter från topplöparna som sprang under 40 minuter är jag säker på att banan var runt 10,5 km. De löparna har ju stenkoll på sin kapacitet och sina miltider, och även deras klockor visade som min.

Jättelyckad kväll och ett grymt lopp. Naturligtvis fick vi banan, dricka och medalj. Familjen Welander kramade också om oss efter målgång. Det bästa var nog ändå den kopp te jag fick av Karin efter att jag duschat och bytt om. Blev hämtad av min fina familj och det blev kvällsmacka hemma och sen kudden. Nu gäller det bara att hitta nåt nytt lopp att ladda för. Ska ju springa blodomloppet med Catarina, men behöver ju nåt innan dess. Får fundera...

/Linda

P.S. Tack Johan för den bästa presenten. En buff som man kan ha på en mängd sätt. Jag hade den om halsen och det bidrog naturligtvis till att jag sprang snabbare. D.S